Det finns ju mängder av text som raljaerar kring att indianboken och indianromantik i största allmäneht var en lätt nonsensföreteelse en gång i världen. Inte desto mindre var begreppet indian et ovanligt ihållande tema i människors medvetande då. Vi vet inte hur mycket det var så, men bra myket mer än vad som avpeglas i i Litteraturhistoria för barn var det så. Att kritiker sen inte kan begripa skillnad mellan seriöst intresse och ungdomspsykos är en helt annan sak. Att skapa en bibliografi öve det som en gång lästes är inte för mycket. Under artonhndrataets andra hälft och under första hälften av nitttonhundratalets första hälft var indianeboken en smärre ungomdpskos bland främst unga pojkar.